Lyrik

Prosa och Lyrik

av Ann-Christin Larzon

Målning "Livsväg" Ann-Christin Larzon 2012

Det lyser i fönstren,
midnattsblå himmel med månsken
som kastar sitt sken på granarna.
De små strecken ner i högra hörnet skall föra tankarna till en tjärn i skogen.
Jag ville ha rörelse, expressivitet i bilden

som kontrast till den stilla och begrundande människan.
Korset som en vägkorsning skall föra tankarna till människans val i livet!

SEPTEMBER

Ett avslut på sommaren,
löven klingar av i sin grönska… nu framträder praktfulla färger i gult och orange
Regnet faller oavbrutet från en silvrig himmel.
Från skivspelaren kontemplativ musik,

en mugg kaffe, en mjuk pläd, mina tankar kretsande kring mitt måleri...
Hösten är en tid av vila och rekreation för själen.

© 2012 Ann-Christin Larzon

Skapandet

I mitt hjärta fanns bilder och ord
som ville fram

en jul när jag var elva år
fick jag ett skrin med penslar
oljefärger och doftande linolja
jag började berätta

i ett litet gult anteckningsblock
skrev jag ner ord
och min själ fick ro

hela mitt liv har jag berättat
med ord och färger
om sorg och glädje

en dag blev sorgen mig överväldigad
och jag tappade bort min berättelse

men när jag lyssnade inåt
låg färgen och orden
som en ständig påminnelse
om sällsamma ting som vill fram

Själens läkning

"Jag tror på att själen läks när man skriver och målar

hela livet består av mörker och ljus

och allt man upplevt bär man ju med sig och kan aldrig glömma

men man kan använda sig av det som en språngbräda,

jag menar att med de erfarenheter som svårigheter ger

kan man ge sig in i projekt som inte skulle kunna varit möjliga utan smärtan.

Att växa till som vuxen och att trösta det lilla barnet inom sig och sedan gå vidare

väl medveten om smärtan... men inte besegrad!

låta sorgen bli något fruktbart inom konsten, musiken eller författandet

tror jag kan skapa distans och tom glädje över

att man har lyckats vända det som tidigare enbart var mörkt till något ljust."

Ögonblick

Små stunder i livet
av stillhet
Insikt
beröring
glädje och sorg

ett ögonblick
gungar marken till
livet har tagit en ny riktning

© Ann-Christin Larzon

Maskrosbarn

Efterlängtad men ändå

inlämnad till förvaring

som ett kolli
övergiven de första åren

återtagen
någon vars vilja
låg i mors förklädesficka

mamma till
föräldrar och syster
fredsmäklare
organisatör
och improvisatör

sätten var många
till överlevnad

hörseln och synen
tänjdes

tills allt en dag brast

rakt genom det mörka
kom ljuset
som en befriare

så efterlängtat...

Sanning ...

och konsekvens

en lek som fanns

när jag var ung

jag lekte aldrig den

men levde den

Det har sitt pris att leva

I sanningen

Det blir konsekvenser

För varje sanning

finns en konsekvens

-Tala sanning sa de vuxna

till barnet

och barnet löd

konsekvensen blev inte som barnet

hade tänkt

Då lärde barnet sig

Att sanning inte alltid
är den som de vuxna vill höra
barnet började ljuga

På ett sådant bra sätt

Att alla vuxna blev nöjda

Sens moral:
En friserad sanning

är alltid en bra sanning

Epilog

Med brutal sanning
dras verkligheten upp till ytan

Och exponerar obehagligheter

Som hade mått bra av att glömmas

Carpe Diem

Numera kan jag inte fånga dagen
dagen fångar mig

tiden går

som på ett träd
räknar jag numera
årsringarna

Masthuggsdikt

På den tiden var sommaren alltid varm
den var dessutom oändlig
när det regnade
kom det en regnskur
sedan kom solen åter
det luktade våt asfalt
man fick plöja sin väg genom grannarnas
utburna krukväxter
som stod där med nyduschade blad

På den tiden fanns det alltid mammor hemma
och på fredagarna ljöd de taktfasta
slagen från mattpiskorna
i kapp med
nithammarnas slag
i hamnen

Uppgångarna doftade av
nybakade kanelbullar
och vid middagstid
spred sig doften av
dubbla strömmingsflundror
med potatismos
och lingonsylt
på torsdagarna doftade det
av ärtsoppa och plättar med
hemlagad sylt

På den tiden
badade man tills skinnet
var alldeles skrynkligt
på solvarma bryggor
fångade man förskräckta krabbor
som sedan släpptes
med sned gång försvann de
över bryggan
och plumsade tillbaka till friheten

Man sprang på starka brunbrända ben
upp och nerför
backarna i Masthugget
man gick ärenden
och la håret på grannfruarna
passade barn och hundar
och fick ett begrepp om
vad det innebar att
tjäna sitt uppehälle

På den tiden var sommar alltid sommar
vinter alltid vinter
ja varje årstid var tydlig
det fanns inte minsta tvekan
vid ett visst datum kom vårkläderna ner från vindsskrubben
vid ett visst datum bars de åter upp på vinden

på den tiden var allt inrutat
efter vissa mönster
det skapade en sorts trygghet
i tillvaron
som man nog behövde efter två världskrig

detta var 40 och 50tal
det var den tiden
när sommaren var oändlig
och aldrig tycktes
ta slut.

© Ann-Christin Larzon

Ljuset

Än en gång
skall ljuset segra
utanför mitt fönster
kämpar regnet
för att smälta
det frusna
fågelsången
är ett löfte

foto: Ann-Christin Larzon

Glaset speglar
en tillräckligt
förvrängd verklighet

© Ann-Christin Larzon 2005

Jag väntade på gryningen
som aldrig kom
i mörkret var det
så svårt att finna vägen

Lyfte blicken
såg stjärnan
och riktningen

© Ann-Christin Larzon 2005

Mörkret uppslukar dagen
regnet hotar att stanna kvar
löven ger upp sin trygga plats
på kalla ben närmar sig vintern
Hoppet som en svag strimma ljus

© Ann-Christin Larzon 2005

November

En morgon klyver
det sista lövet
min verklighet
i två delar
kylan tränger in

jag fryser

© bild och text:
Ann-Christin Larzon

November 2003

Beslan

september 2004

Intryck

I ögonvrån hotet
andas inte för häftigt,
timmarna smälter ihop,
suddig grå massa,
kallt vatten, kallt vatten

Intrång

Som ett kirurgiskt snitt
delas den vassa verkligheten
och klyvs i två delar,
aldrig mera
aldrig mera går jag till skolan

Vittnesbörd i februari
Det vissnande lövet,
den öppnade kastanjen,
den skrumpnande rönnbärskvisten
tvingar mig
att teckna
som vittnesbörd

Nu triumferar ljuset
över mörkret
det frusna smälter

Perspektiv

Tiden blev så kort
kunde ha stått där länge
med min hand i hennes.

"Mamma och jag på promenad i Slottskogen"

Januarimörkret syns oändligt
då är det härligt
att betrakta de
gula, doftande tulpanerna
som sträcker sig mot
kylan och mörkret
som ett trotsigt tecken

Ann-Christin Larzon

Spår

I den vita snön
lämnar du ett blodrött spår
för vår kärleks skull

Längtans blå blomma

Drömmar i blått
berör min själ
som jublar

oh du ...
längtans blåa blomma

På Himalayas sluttningar
finns det en dal med blå vallmo,
när vinden går över dalen
bildar blommorna ett blått hav.

Långsamhetens land

Flickan ligger på soffan
betraktar målningen
som hänger på väggen,
blicken följer
den lilla vägen utefter sjön.
Hon ser upp mot bergen,
lugnet i landskapet gör hennes själ lycklig.

Hon hör hur morfar
drar upp den gamla klockan
och sätter på radion.

Nu är det dags för vädret,
det viktigaste,
det mest centrala i morfars liv.
Gammal sjöman som han varit.
Hon hör
hur man växlar dialekt från plats till plats,
till slut hamnar man högst upp i landet,
men där är språket nästan obegripligt.
Denna trygga procedur upprepas
dag efter dag.

Katten spinner i morfars knä,
morfar röker pipa
och puffar små rökmoln mot taket
han kliar den gamla katten bakom örat.
Detta är en trygg plats,
detta är långsamhetens land.

Detta var en del av min barndom.

Saknad

Det första jag såg ...dina ögon
fulla av ömhet
det sista din brustna blick

Hopp

Men där natt nu råder skall det bli ljus
där kyla nu finns
skall det bli värme

Mitt liv

Mitt liv går inte längre att överblicka
varken bakåt eller framåt
därför sätter jag mig ner och inväntar min själ

Mörkret

mörkret har ingen makt över mitt liv
när jag tänker på värmen
och ljuset och sträcker mig efter det

Smärtan

borrar sig in
minnet av något som
utspelade sig
för länge sedan
får nervtrådarna
att vibrera

den som lyssnar
uppmärksamt kan höra
tonen

Så kan smärtan åter bli
levande
göra sig påmind
genom händelser
som kastar sitt sken
över bortglömda minnen

Så kan smärtan
förvandla
det outhärdliga till
uthärdligt

Ann-Christin Larzon 'Vinga

Sommarminnen

När sommaren är slut
skall jag vakna
till droppet
mot rutan,
och minnas
sommarvärmen

Då skall jag
tänka på solen
det glittrande havet
den dykande måsen
de skrattande barnen

värmen i dina ögon,
när du ser på mig,
kommer att ta mig
genom höstens stormar
genom vinterns kyla
och mörker

Änglar

Tror du på änglar,
på kärleksfulla mjuka varelser
skapade enbart för att vara nära oss

Kan man tro
på en annan dimension
som inte är synlig

Kärleksfulla varelser
som vill oss väl
skyddar, leder, vakar.

Skyddsänglar, givna åt alla
trasiga, vilsna, längtande
människor i mörkret

Två dikter till Lars Lerin

Vilsen som en
tonåring

passar aldrig in
i den gängse normen

alltid
utanförskap

Just därför kan du gestalta
de annorlunda

måtte du aldrig
passa in...

Kattens mjukhet

dina känsliga händer
och ögon
dina målningar
allt gjorde djupa avtryck
i min själ
din oro blev till min

Starry Night

Till Vincent

Dina stjärnor
spränger gränser
din natthimmel
är ett avtryck

av din oro

Plötsligt en dag

inser du att du inte längre är ung,
det är bara att bita i det sura äpplet,
upptäckarlusten finns kvar,
livsglädjen finns där,
men krafterna är inte riktigt som förr.
Alla är så förskräckligt unga,
läkaren som träder in
i undersökningsrummet är ett barn,
tjejen på apoteket
som skall lämna över din medicin,
har väl nyss lämnat högstadiet?
du har sett och hört allt, du är blasé på livet,

men en morgon vaknar du tidigt
och ser alla de gyllene löven
mot en silverdisig morgonhimmel
och allt är nytt och frächt
du inser att livet går att glädja sig åt
antingen du är 12 eller 90 år
det är bara en fråga om att tillåta sig att
låta sig beröras av livet
att aldrig stelna i det "gamla och vanliga"
för livet kräver beröring,
livet kräver att du lever helt och fullt.

Livets middagshöjd

kallas det
står på toppen av berget
tittar neråt och hissnar
är lite höjdrädd
tittar åt sidorna
får ett perspektiv
som är bedövande vackert
tror att jag stannar kvar en stund
här kan man ju se
både bakåt och framåt

startsidan

allt material på denna webbsida
©2014 Ann-Christin Larzon,

all photos on this website are copyright protected by international laws.
and may not be used without permission.